Anna

Igårkväll hade jag och katta photoshot här hemma. Vi har de ibland, typ en gång per år. Det går lika förjävligt varje gång. Jag har som en plan att nån gång komma på en rolig ide. Det har nog Katta också. Men likförbannat tar man likadana kort. Sedan är ju inte varje människa född till att fastna på bild. Efter var och varannan bild börjar jag mer och mer inse hur jag ser ut. Det är först som att jag inte förstår vem människan är på bilden och sedan inser jag att jag inte vet ett dugg hur jag ser ut egentligen. Hur ska man veta det? När man bara kan se sig i spegeln? Ja, och just det. Sedan bet Gibson sönder mitt serat till håret. Eller vad det heter. Sånt där som ger glans. Jag blev jätteorolig och sedan spydde han. Så inatt har jag trott att han har varit död två gånger. Sprungit och väckt mamma och sedan tvingat i han fil i sinnet. Han mår bra nu. Han mådde nog bra inatt också men det är inte så lätt att inte börja skaka av oro då han sover lika hårt som en sten. Nu ska jag och han ut i skogen och plumsa. Kanske åker vi skidor, kanske bara går vi. Kanske stöter vi på en älg men förhoppningsvis inte.


Ett misslyckat kort. Kanske ett sånt där testkort? För många såna blev det eftersom Katta har en ny kamera som är lite svår att lära sig. Och jo, Gibson tittar på en godis som ligger där på golvet. Man måste ha sina knep. Söta hund.