HELGEN SOM GICK FÖR FORT
Finaste Jonas har jag fått pussat på. Oharremin. Hjärta. Fina helg. Och nu äre bara (BARA!!!) 4 veckor kvar tills nästa gång. De är ju ändå tre veckor mindre än sju. Och sju är en hel evighet för mycket. Distansförållande upp i rumpan skulle jag vilja skrika och ibland undrar jag bara om jag var dum som flyttade hem före Jonas. Men att längta är också fint. På sitt sätt. Ett tag i alla fall. Men inte sju veckor. Det är ju fasen ett helt år (för en myra i alla fall).
Nu ska jag ut och löpa. Jag vart så jäkla sugen idag när jag och Katta var ute. Assfalten har ju fasiken kommit fram på storvägen. Det är bara helt fantastiskt! Jag och Katta har tillome promenerat i SANDEN idag. I sandtage i lappvattsheden. Sen har vi suttit på varsitt liggunderlag och tittat på renar som spatserat förbi medan solen har värmt kinderna (i alla fall lite). VÅÅÅÅÅÅR!
UT OCH KUT!
