Världens längsta flygplansinlägg
Nä, alltså vad är detta? Jag trodde de va meningen att man skulle bli mindre flygrädd ju mer man flög? Eller?
Typ att utsätta sig för sina rädslor och inse att man klarar det galant! Jag klarar det ju galant. Men inte fasen blir jag mindre rädd för de. Jag är mer rädd nu än NÅNSIN!
Imorrn ska jag sitta där i den där konstiga saken långt uppe i luften igen.
Har vari och hängt på den här sidan; http://www.lfv.se/sv/LFV/Resenar/Forum-for-flygradda/.
Tyvärr, de funka int för mig att tänka att flyga är det säkraste sättet att färdas på. Jag försöker tänka så men sen inser jag att OM, OM, OM vi skulle störta så äre det osäkraste sättet att överleva en olycka på?
När jag skulle åka till Båstad i somras, första gången jag skulle flyga själv alltså. Då kämpade jag och var SÅ MODIG! Satt mig på planet och blundade och väntade på att vi skulle åka. Då började flyget sakta åka iväg. Sedan började det lukta rök. Helt plötsligt fick vi inte åka me de flyget längre. Ena motorn va trasig eller nåt. Förstår ni om de hade hänt i luften? Då tänker jag direkt att dom inte har kollat igenom planet ordentligt före. Sedan tänker jag också att dom omöjligt kan hinna titta igenom de ordentligt mellan flygningarna. De borde ju ta typ flera timmar tycker ja. JA, ni förstår hur mina tankar går varje gång jag flyger.
Jag mena, om man tex åker bil och det börjar lukta rök. Då kan man ju STANNA, köra in till vägkanten och kliva ut. Om man är i luften kan man ju som bara inte bromsa och stanna. Då måste man ju landa. De tar ju hundra år och under den tiden hinner man (jag) ju säkerligen dö av rädsla. Och landa är ju också riskabelt. NÄ, usch. Varför skriver jag de här? Jag sitter och skrämmer upp mig själv mer nu.
Jag skulle hemskt gärna vilja bli vän me en kapten så den kan förklara exakt i detalj hur ett flygplan fungerar. Förlåt men jag kan inte förstå! Det är fasen inte naturligt. HUJEDA MIG! Jag mår så illa. HJÄLP! Tur att bror ska sitta breve mig. TUUUR! Men nu är jag också nervös för att vi inte kommer få platser breve varann. Vi har inte bokat platser än. Herremin!
Nu måste jag städa och packa. Och sjunga jättehögt så jag slutar tänka på flygplan!
Typ att utsätta sig för sina rädslor och inse att man klarar det galant! Jag klarar det ju galant. Men inte fasen blir jag mindre rädd för de. Jag är mer rädd nu än NÅNSIN!
Imorrn ska jag sitta där i den där konstiga saken långt uppe i luften igen.
Har vari och hängt på den här sidan; http://www.lfv.se/sv/LFV/Resenar/Forum-for-flygradda/.
Tyvärr, de funka int för mig att tänka att flyga är det säkraste sättet att färdas på. Jag försöker tänka så men sen inser jag att OM, OM, OM vi skulle störta så äre det osäkraste sättet att överleva en olycka på?
När jag skulle åka till Båstad i somras, första gången jag skulle flyga själv alltså. Då kämpade jag och var SÅ MODIG! Satt mig på planet och blundade och väntade på att vi skulle åka. Då började flyget sakta åka iväg. Sedan började det lukta rök. Helt plötsligt fick vi inte åka me de flyget längre. Ena motorn va trasig eller nåt. Förstår ni om de hade hänt i luften? Då tänker jag direkt att dom inte har kollat igenom planet ordentligt före. Sedan tänker jag också att dom omöjligt kan hinna titta igenom de ordentligt mellan flygningarna. De borde ju ta typ flera timmar tycker ja. JA, ni förstår hur mina tankar går varje gång jag flyger.
Jag mena, om man tex åker bil och det börjar lukta rök. Då kan man ju STANNA, köra in till vägkanten och kliva ut. Om man är i luften kan man ju som bara inte bromsa och stanna. Då måste man ju landa. De tar ju hundra år och under den tiden hinner man (jag) ju säkerligen dö av rädsla. Och landa är ju också riskabelt. NÄ, usch. Varför skriver jag de här? Jag sitter och skrämmer upp mig själv mer nu.
Jag skulle hemskt gärna vilja bli vän me en kapten så den kan förklara exakt i detalj hur ett flygplan fungerar. Förlåt men jag kan inte förstå! Det är fasen inte naturligt. HUJEDA MIG! Jag mår så illa. HJÄLP! Tur att bror ska sitta breve mig. TUUUR! Men nu är jag också nervös för att vi inte kommer få platser breve varann. Vi har inte bokat platser än. Herremin!
Nu måste jag städa och packa. Och sjunga jättehögt så jag slutar tänka på flygplan!
Kommentarer
Trackback
