Anna

Igår råka Jonas bli utelåst. Han for ut och sprang utan telefon lite för sent på kvällen. (Då ytterdörrn låses). Jag satt inne i full färd att försöka fixa skypen och skypa. Tänkte inte så mkt på att han var borta. Sedan ringde ett 08nummer. De va Jonas som var på pizzerian och ville att jag skulle öppna dörrn! Stackars han tänkte jag då. Han var typ utelåst... en pyttestund.

Så idag då... kom jag hem. Trött, kissnödig och HUNGRIGARE än en varg efter en dag fylld av redovisningar och studiebesök och allt möjligt. Så skulle jag öppna dörren. Och insåg att nyckeln låg INNE i lägenheten. Utelåst var jag. Tänkte "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!". Sedan ringde jag Jonas. Han svarade... inte. Sedan var telefonen av. Kollade på klockan och insåg att de bara var 40 min kvar tills han skulle komma hem. Klockan fyra alltså. Tänkte att de inte var så farligt. Att jag kanske kunde sitta där i trapphuse och räkna lite matte för att fördriva tid. Sagt och gjort, där satt jag och räknade och räknade. Jag räknade bort tiden. Så när klockan var 16.20 fick jag en chock. HJÄLP! Ringde Jonas igen. Han hade av telefon. Blev lite, lite, lite upprörd. Höll ju på kissa på mig. Så ringde Jonas upp efter en stund. Då andades jag ut. Tre sekunder. Innan han berättade att han tyvärr inte riktigt va så nära. Utan i självaste HUDDINGE! Och... då bröt jag ihop. En timme tar det att resa därifrån och hit. Jag skäms nästan inte äns då jag säger detta men jag började gråta. I trapphuset. Orkade inte räkna mer matte. Var för hungrig. Och kissnödig. Gick iställe ut och frös sönder mig själv. Försökte gå en promenad. Halkade bara överallt. Gick ner på byn och köpte ögonbrysskugga (?). Sedan gick jag hem igen. (Till mitt älskade trapphus). Räknade mer matte. Tillslut kom Jonas. Klockan var då endast 18.00!!!

Fantastiskt!