Anna

på att man har blivit äldre.

Bordsduningen på nyårs bestod av två tallrikar. Och två olika glas.
Vi åt trerätters. Och ingen rätt var kött me pommes och beasås.
Salladen innehöll oliver.
Leken vi lekte innehöll frågor som "vilket år skedde den första månlandningen?"
Det gick inte leka "jag har aldrig".
Rött vin.
Nyårsafton kräver flera dagar av återhämtning.
Jag sitter och bävar för kvällens fest. Och försöker hitta skjuts hem. Och jag skäms inte över att säga att robinson på tv en lördagkväll får mig att bli varm i magen.

Fast å andra sidan
använde någon den ena av tallrikarna på bordet?
Varför är oliver vuxet?
Hur många visste när den första månlandningen skedde?
Slutade vi inte leka "jag har aldrig" för att vi egentligen redan vet allt om varann?
Spillde inte nån ut en öl på cajes golv?
Tappade inte jag ner min enda champangeflaska på golvet så den sprack?
Sprang vi inte omkring och drack direkt ur en annan flaska iställe, som inte var våran?
Och var inte de vitt vin i den?
Och äre verkligen så himla vuxet att självmant välja att va bakis flera dagar?
Å äre inte lite så att jag visst är peppad för ikväll? Innerst inne? Och faktiskt ska fara. Och att de här me robinson egentligen beror på att jag är så barnsligt kär i min pojkvän som ska se robinson. Och att det egentligen är han som har gjort mig till en robinsontjej, för att han är en robinsonkille? JOO.

SÅSKÅL!