Anna

Finne i örat. Ont i örat. Förjävligt ont i örat. Olidligt ont i örat. Funderingar på att sticka nål i fanskapet och få bort smärtan. Lite google.se. Lite ändrade planer. Diagnosställarns mästare.

Exakt såhär ställde jag min diagnos igår kväll: Finnen är egentligen en furunkel (en stor, finnliknande böld som innehåller alldeles otroligt med dåliga bakterier. Till och med så dåliga att man riskerar matförgiftning om man råkar få med dom i maten. Viktigt att hantera den hygieniskt. Helst gå till vårdcentralen och be dom tömma den samt rengöra den. Sedan antibiotika för att inte riskera bakteriespridning.

Den förklaringen reagerade Jonas på med ett flin. Ungifär ett sånt där flin som man ger folk som man tycker är fjantiga, överdrivet oroliga och lite tappade.

Sedan hände det. Just innan jag skulle somna. Fanskapet sprack. Onnnt. Jag sprang upp på toa. Ropade på Jonas och med risk för att han aldrig mer skulle vilja pussa mig fick han lov att titta i örat. Och hjälpa mig att trycka på den. Min smärta var olidlig. Faaan, tänkte jag. Hur ska jag göra för att det inte ska rinna in bakterier i hjärnan? Jag började skaka och må illa. Min specialité när det blir lite för mycket. En stunden stod jag på toan me Jonas petandes i örat. Andra sekunden låg jag på sängen och andades för att jag mådde så illa. Jaa, ni förstår preeecis hur jag mådde. Eller hur!!! Tillslut lugnade jag ner mig, stoppade in papper i örat för att förebygga det jag oroade mig mest för. Att bakterierna skulle spriiida sig. (:P) Jo, jag inser att jag överdriver ibland. Sån är jag.

Hur som haver.

Detta är viktigt att läsa NOGA: Jonas trodde inte att jag skulle behöva äta penicillin för den där "finnen". Han trodde inte att det var något att oroa sig för. Jag tror inte att han trodde att jag behövde gå till vårdcentralen heller. Då sa jag "SKA VI SLÅ VAD OM ATT JAG KOMMER ATT BEHÖVA KÄKA ANTIBIOTIKA? VAD FÅR JAG?" Jonas sa självsäkert "haha jaaaaa, du får en BERR OCH JENNYS". (Ben och jerrys annars). Det roliga var att då lugnade jag ner mig en aning. Jag menar, en ben och jerrys? LÄTTTT! Så somnade jag på en sekund. Och tydligen snarkade jag som en gnu. Utmattad som jag var.

Så vaknade jag imorse och ringde vårdcentralen. Precis som jag förutspått ville dom kika i örat. Och precis som jag diagnotiserat är det viktigt att vara ytterst försiktig me varbölder i örat. Rengöra noga. Och mycket riktigt vandrade jag hem med en bakteriedoppad tuss i örat. Och MYCKET, MYCKET, MYCKET riktigt kom jag hem med en tiodagars antibiotika kur!

Och

givetvis har jag käkat upp en ben och jerrys ikväll!


TJIII IING!