PUST, STONK OCH STÖN!
Så låter det här hemma lite nu. Vi packar och står i. Eller nae, det gör vi väl inte riktigt längre men vi har gjort. Jag tror inte jag riktigt har fattat att jag påriktigt ska flytta hem förrän nu. Jag har nämligen helt på allvar trott att jag skulle kunna packa alla mina grejer i en resväska, en liten och dessutom trasig resväska, en bag och en liten ryggsäck. Vad tänkte jag? Det undrar jag. Jag har helt enkelt packat det nödvändigaste och resten får ligga kvar här och jäsa en stund till. JAG ÅKER IMORRN. Jag vet inte varför men helt plötsligt känns det ledsamt också. Imorrn äre först skolavslutning och jag riktigt känner hur mycket jag gillar min klass. Jag har ju byggt upp ett liv här i 1,5 år och när jag satt på tjotta, läste Lidingö-tidningen och kom på mig själv med att jag tyckte det var INTRESSANT (ungifär som att läsa norran) insåg jag att jag på nåt sätt lyckats rota mig fast här lite i alla fall. Fast jag vet också att jag är en sån här människa. Jag har svårt att skiljas från saker. Jag längtar hem som en gnu men jag tycker ändå att det känns lite sorgligt. Tur i oturen är det i alla fall. Tur för att Jonas ska bo kvar ett halvår till och att jag kommer att hälsa på. I oturen för att jag kommer att sakna han så oerhört mycket och helst hade velat att han också kunnat flytta hem med mig nu. Men det kommer att gå bra. Har jag förresten nämt att jag har ändrat inriktning rätt stort? Jag ska plugga pedagogik B i vår. Jag hoppas att det blir bra. Jag tyckte verkligen att pedagogik A var super intressant och kanske blir det någon slags pedagog av mig någon dag. Dietist får jag vara åt mig själv hemma. Det funkar också. Nu väntar jag bara på att Jonas ska duscha klart sen ska vi äta kvällsfika och se på våra vänners liv på svtplay. Sista kvällen här som Stockholms-bo. För nae, trots att jag kommer att sakna detta lite så är jag helt säker på att jag inte kommer att flytta tillbaka.
Och just ja (hoppigt inlägg). Dag 16 utmaningen - Min första kyss.
Den fick jag av Adam Lundstedt. På kinden. Men jag räknar nog nog ändå den för min första kyss eftersom jag kommer ihåg den som att det vore igår. Jag var nio år och stod utanför träslöjden och vinkade in till Adam. Han gick ju på Bodbysund skolan men dom brukade ha slöjd nere i Burträsk. Helt plötsligt såg jag att Adam försvann från fönstret och några sekunder efter var han ute hos mig och pussade mig på kinden. Alla stod i fönstret och tittade på och jag ville mest sjunka genom jorden. Jag kom ihåg att han berättade att han inte fick gå ut för läraren ifall han inte gav mig en kyss. Jo, vi var ju såklart ett par på den tiden. Lite gulligt.
Och (lite mer hoppigt) HÅLL EN TUMME FÖR OSS IMORRN. Det verkar vara lite kaos med tågen som det ser ut nu. Jag är litelite nervös.
PUSS OCH KRAM! Vi ses snart! :D
