Anna

Så säger jag. Och då vet Jonas att han inte får titta.
Vi ligger nu alldeles breve varann i sängen. Han har brunt täcke me vita prickar. Och jag har ett orange täcke. Min älsklingsfärg. Fast ibland sover jag i hans täcke. Och han i mitt. Och en del mornar vaknar vi i samma. Men jag är glad att vi har två st. De blåser nämligen så förskräckligt.
Jag har tillome täppt igen förrådsdörren me toapapper. Men de blåser ändå, i taket. Jag förstår inte.
Men vi bor ju på en vind. Och det tycker jag jättemkt om. Förutom just de att jag fryser ihjäl då det är kallt ute. Eller då det blåser. För de blåser verkligen IN här. Som ett tält. Me småhål. Jag inbillar mig att de inte är bra för näsan. Man blir tät. Inge bra. Men vi ska komma på nå sätt att täta lägenheten. Kanske man kan täta me tuggummi? Jag kan spara alla mina NIKOTINTUGGUMMIN. Ådär fick ja me de också.

Den allra största nyheten. Jag har börjat att försöka sluta snusa litegrann. Jag tycker jag har varit duktig som bara snusat två snusar sen lunch. Tror jag de va. Förutom att jag tog en nyss och en före. Men ni ska veta vilka framsteg det är om man vet hur mkt jag bruukar snusa. Tuggummina ger mig förresten halsbränna. Det är nämligen inte meningen att man ska tugga på dom särsklit mkt. Man ska mest ha dom i munnen och tugga lite ibland. Men då jag dammsugar anstränger jag mig så mkt att jag tuggar dubbeltugg varje sekund. Då blir det inte alls särskilt bekvämt i halsgropen. Ah, får se hur det går. Jag ser det lite som ett äventyr, ett experiment.

Nu rörde Jonas på sig i sängen och då hoppade internetsladden ur. Det är vårat stora problem just nu (förutom att de blåser storm härinne). Vi har misshandlat internetsaddet på nåt sätt så den har tappat sin "näsa". Så den åker ut hela, hela, hela tiden. Ska köpa en ny.

Jag måste också berätta att jag har täckbyxor VAJRE dag. Och jag skämms inte. Det är så jäkla skönt att va såhär anonym. Ena dan kan man leka uteliggare. Andra dan kan man ta på sig sina allra finaste kläder och leka rikemanskvinna. Ingen bryr sig. För ingen vet vem man är. Just därför klär jag mig för snöoväder fastän solen skiner. Och för att jag älskar att inte frysa någonstans. Att sätta sig på sin varma rumpa och vänta på bussen, kanske äta en banan samtidigt och NJUTA av bananen för att man inte behöver frysa samtidigt. Medans alla andra människor har strumpbyxor, skinnjacka och står med armarna i kors och skakar.

Nae hujedamig!
Nu äre slutskriver för ikväll.
Ska se tv en litenliten stund. Sen ska vi sova. :)

Gnatt!