Hej hopp
Här sitter jag och mamma på var sin sida i uterummet. Det är varmt och skönt.
Resten av huse är helt enkelt för kallt.
Varför kan ett hus aldrig vara helt perfekt? Antingen är det för kallt. Eller så är det bara ännu mer för kallt.
Och varför i helsikke får jag inga myggbett eller snöloppor? Varför, varför vill gud att jag ska vara en toalett? För myror.
Det är förjävligt. Dessa ständigt pissnödia myror. Nästa gång ska jag kissa i en myrstack. Så får dom se. Men då lär dom väl anfalla mig och kissa på mitt kiss före jag äns hinner kissa ut de. Dom vinner dom där myrorna!
Annars? så skulle jag väl bara vilja hålla ett välkomsttal till min grisbränna.
Du har varit efterlängtad och jag har nästan inte trott att du velat komma fram iår.
Eller. OJDÅ, jag trodde nästan jag hade blive kvitt dig. Men jag antar att färgen brun inte vill sätta sig på alla människor.
Det kanske hör ihop med pissmyrorna. När de lika gärna svider kan det ju få fortsätta svida.
Jag låter ju lite bitter nu men i sanningens sanning är jag skitglad. Eller svinglad som man ska lära dom små barnen. Fast man måste vara noga med att berätta för barnen att man får säga bajs och skit. Men bara då man är bajsnödig. Eller om man är sugen på bajskorvar och mackaroner. Som man förhoppningsvis aldrig är.
Ikväll har jag bara en plan. Det är att gå ut och gå me Gibbe. Han skulle förmodligen älska bajskorvar och mackaroner. Men han är ju en hund. Dom får ju de.
kisskiss myra.
