Anna

Jag vill börja med att meddela att jag är en mkt frusn människa.
Och ibland är suget för stort för rätt tillfälle.

Katarina hade fotbollsmatch i Skehamn och vi bestämde oss för att dra dit och titta.
Jag brukar ofta ta på mig långkalsonger vid väldigt konstiga tillfällen och därför är det heller inte konstigt för mig att jag inte tar på mig långkalsonger vid de rätta tillfällena. Som idag.

Det började egentligen redan innan jag for. Jag kände att jag frös litegrann men beslutade mig ändå för att vi tydligen skulle till typ Mallorca och inte skellefteå.

Satt me i bilen.
Efter en liten stund kände jag verkligen att jag frös.
Och efter ytterligare en liten stund flög Emelis skruvare i bilen åt helvette. Den gick helt sönder. (Skruvare i bilen är den grejen man skruvar på för att he på värme). Så kall luft på max hela vägen alltså.

Jag riktigt kände hur vindarna blåste orkan för mig i baksätet men som vanligt var det bara jag som kände dessa vindar.
Min glädje då Emeli berättade om filten som låg i bilen kan mätas med glädjen då man vinner 5 miljoner, ungifär.
Men trots denna filt frös jag så mkt att jag började gruva mig för att se en hel fotbollsmatch. Ute. Eller i bilen för den delen. Men. Fotbollsmatch såg vi. Inte i bilen. (För de skulle inte ge något annat än ett mjukare stjärtstöd.)

Och ni må tro att jag kände urinvägsinfektionen komma krypandes i rumpan. Jag frös så mina händer blev blå. Jag blev tvungen att gömma dom för att Emeli och Tina tyckte dom såg så hemska ut. Jag skyllde på att jag inte har någon blodcirkulation i händerna. Jag tror inte jag har nån blodcirkulation nånstans i kroppen faktiskt.

När matchen ÄNTLIGEN var slut skyndade vi oss till bilen för att åka och köpa VARMkorv.
När vi kom fram till Statiol gick jag rakavägen till. Kylfrysen.
För en tanke hade slagit mig utan att jag egentligen tänkte på vad jag gjorde. "I burträsk finns ju inga Ben&Jerryglassar, kanske de finns här??"
DET FANNS DET!
Så medans Emeli och Tina köpte varsin varmkorv, ställde jag mig i andra kassan och köpte ett helt glasspaket.
Jag öppnade glasspaketet äns innan Emeli och Tina fått sina korvar.
Resten får man helt enkelt räkna ut själv.
 

Nu ligger jag i min säng med tröja, täcke och filt. Jag fryser så mkt att jag nästan har svårt att skriva med fingrarna.
Och jag ska be en bön till gud(arna) innan jag somnar att jag inte ska råka ut för urinvägsinfektion.
Max en extra kuse är jag beredd att ta för min dumhet tänker jag säga.


Köp aldrig mer glass när din kropp befinner sig i Nordpolen!

Sovgott!