Anna

Jag har lugnat ner mig nu. Det orndar sig. Och resten av min dag blev inte så tokig ändå. Speciellt inte efter att jag fått i mig midda.
Jag fick skrattfnatt när Caje komme hem.
Kanske blir jag så? Om jag är negg en hel dag orkar jag inte va de längre utan bryter ihop i skrattattacker. Så gjorde jag iaf då jag var liten efter jag hade gråtit. Blev alltid en snabb övergång till skratt. Sedan var jag glad igen!
Sen gick vi iaf på promme och kom på tio fula gångstilar var. Alltså 20 st.
Fick även också då veta hur jag går. På ett ungifär. Caje försökte så gott hon kunde att redovisa för mig. Jag går alltså som en karl! Jippie! Och på tårna. Går jag verkligen på tårna?
Jag är iaf glad att hon inte gick kobent, eftersom jag har misstänkt att jag är det.
Känner dom som är kobenta att dom är det? Jag tänkte, man kan ju inte se sig själv då man går. Man kan bara se på skorna om man är kobent eller inte. Som jag gör då. Fan! Men nej, alltså jag tror faktiskt att jag känner att jag inte är speciellt kobent. Jag är bara fotsne! I en del skor. Faktiskt inte alla. Mest vinterskor tror jag.


Denna bild är till dig Adam. Eftersom du efterlyser hur jag ser ut nuförtiden.


Vad tycks? Passar jag bra i min nya, naturliga hårfärg? Tycker du som jag, att hårfärgen framhäver min gyllenbruna hy?