Anna

Nu kommer säkert folk tro att jag ljuger.
Men det gör jag inte.
Inatt var första gången för mig som jag trodde jag skulle dö - av svett!
Jag är så glad att jag inte hade en pojkvän med mig i sängen som fick vara med om detta.
Han hade troligen flytt och aldrig mer kommit tillbaka.
Jag har aldrig i mitt liv (som jag kan komma ihåg iaf) haft så mkt feber så HELA jag var genomblöt. 
Mina sängkläder var så blöta att jag skulle kunnat vrida ur dom tamejfan! Jag har ju hört talas om hur det är att svetta ner sängen av feber men jag har aldrig gjort det själv. Förr. Men NU!
Jag trodde helt enkelt att min dag var kommen.
Jag vill aldrig mer svettas så mkt utan att träna. Jag svettas förmodligen inte äns hälften av de där då jag tränar heller.
Läskigt!
Men imorse då jag vaknade kände jag mig lite bättre. Svettas bort febern må vara hemskt men det är faktiskt värt de.
Så jag hoppas för all del att det värsta har varit.
Jag har bytt sängkläder nu och jag tänker inte byta igen imorrn.

Gud så tråkigt att läsa om min jäkla feber.
Men jag har inge mer intressant på hjärtat.
Eller jo. Jag har pluggat nästan hela dagen men inte blev jag klokare för det. Var det intressantare kanske?
Sedan har jag käkat choklad halva dagen men inte blev jag mindre sugen för det.
Sen så har jag även snytit mig sammanlagt halva, halva dagen. - Men inte blev jag mindre snorig för det.
Sen så har jag ju också druckit massa vatten - och tro det eller ej, jag blev faktiskt mindre törstig.

Jag bara skjuter och skjuter på min umeåresa.
Meningen var imorrn. Fast meningen är fortfarande att åka imorrn. För meningen är ju att jag ba huxflux ska ba bli frisk. Fast oddsen är inte så stora. Men man vet aaaldrig.
Värt att åka om jag ska ligga där och svettas och frysa. (jag sjukar hellre hemma i btk än i lägenheten, en olidlig uttråkhetskänsla känns ganska trolig i Umeå just nu).
Men den största anlendingen är nog maten. Jag orkar inte laga mat. Ordentlig mat. Absolut inte handla. Ordentligt. 
Sen är den andra anledningen bara att ingen kan ta hand om mig (det är det enda positiva med att vara sjuk, en anledning att bara få vara heeelt slapp), (caje ställer nog inte upp utan betalt).
Meningen var väl att jag och Caje skulle hitta på nåt roligt också. Det är roligt att hitta på nåt roligt med mig som inte orkar hitta på nåt roligare än spela kort. Caje tycker inte om att spela spel. Och jag tycker tamejfan inte heller att det är speciellt roligt om man inte sitter på en strand, i en mysig stuga, om man inte har strömavbrott, eller tävlar i flest trolleritrick!
Spela vändtia blir iofs alltid roligt om man spelar det ett tag. Typ flera gånger. För jag vinner alltid i vändtia och folk skyller alltid det på tur. Men det är väldigt mycket mer skicklighet.

Jag har förresten bytt ställe nu. Jag ligger inte i sängen längre. Jag kände jag behövde lite gemenskap. Jag sitter i en skön stol med en fotboll just breve våran öppna spis. (HAHAHA, nu när jag läste igenom detta innan jag skulle spara så såg jag att jag skrivit FOTBOLL! Jag tyckte det var skitkul. Säkert bara jag men. Jag menar ju självklart FOTPALL! Haha, jag skrattar alldeles högt. hahaha så tråkigt egentligen!) Pappa har eldad i den hela dagen. Jag får ju skylla mig själv som sätter mig här för det är inte lätt att inte svettas just nu. Men jag myser faktiskt. Sen så inbillar jag mig lite också att ju mer jag svettas (även om jag gör det med flit), ju fortare försvinner den här satans febern?

Nu är det tydligen Arn 2 som gäller i vårat tvrum. Jag har inte ens sett Arn 1! So loong! Kallesång.