Anna

Var lite för impulsiv tidigare i veckan och sökte ett jobb som försäljare för ett bantningsföretag.
Jag sökte jobbet innan jag riktigt visste vad det var för något.
Fick iaf ett samtal igår där en kvinna berättade lite mer om det samt bad mig fundera över natten och läsa igenom lite mail som hon skulle skicka. Hon berättade att hon skulle återkomma nästa dag (idag alltså) för att höra vad jag tänkte.
Redan innan jag läst mailen visste jag att jag inte skulle tacka ja påriktigt.
Jag bestämde mig på en gång att bara säga ett enkelt NEJ då hon skulle återkomma.

Det gick inte riktigt som planerat.
Jag råkade, faktiskt av lite intresse, ställa en fråga istället för att som planerat säga att jag inte var intresserad.
Frågan löd ungifär "Är det oftast överviktiga människor som väljer att arbeta med detta eller?" 

Klappat och klart, självklart förstod hon det som att jag var överviktig och började berätta om sitt eget liv som överviktig och hennes egen kamp mot fettman. Men att hon självklart hade nått sitt viktmål med hjälp av dessa produkter som hon nu också tyckte att jag skulle testa på samtidigt.
Hon pratade väldigt fort och berättade att nästan alla kunde äta dessa produkter, alla UTOM proteinallergiker.
Jag såg min chans och sa "mjölkproteinallergiker eller? för det är ju jag..."
Då blev hon tyst en sekund.
Sedan berättade hon att jag kunde blanda ut mitt med juice. (Blanda ut vad? började jag tänka samtidigt som jag insåg att jag faktiskt inte kollat igenom mailen noggrant och inte heller riktigt visste vad fasen hon snackade om).

Hur som haver.

Nu när jag misslyckats med att ta mig ur det hela med min mjölkproteinallergi insåg jag att jag var tvungen att vara ärlig och säga att jag faktiskt inte äns var överviktig.
Så jag berättade helt enkelt att hon missförstått mig lite och att jag i själva verket var väldigt, väldigt underviktig. 
Ungifär efter 1 sekund ångrade jag att jag överdrivit så jävulst eftersom hon då även berättade att "dessa produkter även var väldigt effektiva för att gå upp i vikt". Miraaaakelproduter?
Heeelvette, tänkte jag bara.

Min mamma som lyssnat på hela spektaklet och såg min ansiktsmin sprang iväg och hämtade papper och penna och började samtidigt som denna tant predikade om undervikt att skriva "SÄG ÅT HENNE ATT DU HÖR AV DIG OM DU INTE FÅR NÅT ANNAT JOBB".

Lätt som en plätt.? Jag tog mod till mig och sa självklart inte det mamma bad mig säga.
Jag berättade istället att jag förmodligen inte hade råd att köpa några produkter själv eftersom jag som sagt var arbetslös.
Då berättade hon att man minsann kunde köpa det på avbetalning. Och att det inte skulle bli så dyrt även om jag gick på A-kassa. (Nånting som hon bara antog och eftersom hon antog det så förmådde jag mig ju självklart inte att berätta att jag varit så dum att jag aldrig gått med i facket). JIHO! 
Jag insåg också vid denna tidpunkt att hon samtidigt som hon försökte få mig att vilja sälja dessa produkter ÄVEN försökte få mig att själv köpa och prova.

Jag kände riktig hur arg jag var på mig själv som snörjt in mig i denna gröt och övervägde för en sekund att bara erkänna att jag inte alls var det minsta underviktig utan att jag i själva verkar var helt normalviktig. Men självklart sa jag det inte det. Det hade ju varit alldels för enkelt?

Så jag lät hon fortsätta tro att jag var så fruktansvärt smal. Höll med henne om att det lät som en väldigt bra metod tills jag insåg att hon förmodligen trodde att jag både ville beställa produkter och sälja.

Då bestämde jag mig att göra som jag tänkt alldeles från början.
Så jag sa helt enkelt att jag kände att detta inte var någonting för mig just nu men att jag tyckte att det lät väldigt intressant och kanske skulle kunna tänka mig att arbeta med det senare. (Sluta ljug sa min kloka hjärnhalva).

Iaf. Hon fattade antingen min pik eller så blev hon helt enkelt nöjd med svaret.
Hon gav mig hennes telefonnummer och bad mig återkomma när jag ville samt om jag bara hade några frågor.

Behöver jag berätta att jag bara låtsades skriva upp hennes nummer? NAE. Precis.