Idag har jag skrivit LÅÅÅNGT
På tre nätter har jag inte kunnat sova. Jag har testat ligga på golvet, jag har masserat mig själv, jag har testat sova på spikmatta. Men min rygg och nacksmärta går inte BORT! Inte min subfebrila feber heller.
Så imorse ringde jag vårdcentralen. Dom bokade in en tid snabbt.
Kom dit, tog lite prover. Min husläkare (ja, en sån hade jag tydligen utan att jag visste) blev orolig för mig och gav ut hennes telefonnummer. Hon bad mig ringa henne direkt om jag skulle bli sämre. Jag hade tippat på muskelinflammation från städningen. Hon sa att det kan de mycket väl vara, om det inte vore för att jag har feber. Utan hon var betydligt oroligare för... BORRELIA! En sådan borrelia som upptäcks efter några månader.
Typ en neuroborrelia. OCH som den hypokondrikerlagda kvinna jag är har jag nu googlat.
"En sjättedel av dem som får borrelia utvecklar så kallad neuroborrelia en vecka, eller upp till fem månader, efter bettet. Symtomen på detta är mycket varierande. De börjar ofta med ont i ryggen, vanligen mellan skulderbladen och i nacken och påminner om diskbråck.
Smärtan blir värre nattetid och många får även smärtande känselstörningar i området. En till fyra veckor efter att smärtan uppkommit kan man få en förlamning som speciellt drabbar ansiktsnerven.
Neuroborrelia kan också visa sig som en hjärnhinneinflammation, meningit, med feber, huvudvärk och stelhet i nacken. I några få fall kan sjukdomen bli långvarig och långsamt förstöra nervsystemet med förlamning, nedsatt hörsel och en utveckling av demens som följd. Neuroborrelia kräver därför omedelbar behandling och ofta läggs patienten in på sjukhus."
Om jag är orolig? NAAAAAAAE inte de minsta.
Ungifär såhär tänker jag mig (och detta är just nu min absoluta MARDRÖM). Jag tror ju nu såklart stenhårt att jag har de där. Jag är helt säker. Då kommer jag att bli så sjuk att jag måste läggas in på sjukhus (det är de allra värsta). Jonas kommer åka hem. Och jag kommer att ligga kvar här i Sthlm, helt ensam. Och gråta. Annars kommer jag (kanske lite mer troligt om jag ska försöka va realistisk) få åka hem med antibiotika. Då blire inge fest för mig, varken juldan, annandan eller nyårs. Jag kommer förmodligen att gråta en liiiiten skvätt. Och sura lite. Men jag kommer iaf få fira min älskade jul hemma.
Och ja, nu kan det ju faktiskt också vara (om jag ska vara lite positiv) så att jag har ont i ryggen och nacken bara. Pågrund av min otroligt dåliga ergonomikoll när jag städar. Eftersom jag lätt får problem me ryggen. Och har haft de förr. Så kan det ju också vara så att jag har lite feber bara. Helt normal. Och jag har ju ändå varit hemma i Burträsk typ hela sommarn. Förutom veckan i båstad. Då jag iofs var ute i alla möjliga sorters gräs hela tiden. Sen här i Sthlm. Ofta jag har tänkt på att det finns fästingar. Också är det ju bara så nu att jag är expert på måla fram madrömsscenarion. Speciellt då jag är så sjukt rädd. Och nu är jag så SJUKT OROLIG för att inte få njuta av min efterlängtade JUL! Men som jag sa till Jonas, en förstörd jul är väl inget? Jag menar, jag har ju bara väntat ett halvår. Det är ju helt okej. Jag kan absolut vänta ett år till. FYYY FARAO!
Dom fyra f:en - fästing, ful, fet och FAN!
