SÖNDAG
Lördagen den 12 augusti är det Burträsks mört å bajsträff på Sjungande, Skellefteå. På inneplatsen orkesterv.46 . Rösta fram finaste pattarna o.s.v, andra aktiviteter. Vi säljer sprit och kabbar. Därefter orgie. Senare på kvällen är det fest med turkmusik i tvillingvakternas byxor på olearys , 18 års inträde. Övrig info: kolla hemsidan Välkomna ! Bordell 46 Cruisers-Skellefteå.
Denna fina, helt underbara inbjudan hittade jag på apberget. Jooo, jag har suttit och snokat igenom gamla dagboksinlägg där i brist på... trötthet?
Jag känner iofs nu att jag blev lite trött av det. MEN.
Då tänker jag tillbaka lite. Bara lite. Eller ganska mkt. På hur kul man hade då. Nu menar inte jag att jag inte har kul nu. Jag har skitkul nu också. Men på ett helt annat sätt. Ett vuxet sätt. Fast när jag skriver det så inser jag att det låter helt fel. Jag är inte det minsta vuxen. Jag skulle nästan kunna påstå att jag är precis lika mkt vuxen nu som jag var då.
Men det var ändå nånting. Nånting man hade då. Nånting som bara var som man inte förstod skulle försvinna. För den festförmågan som rådde på den tiden (SÅ HEMSKT att skriva så) har försvunnit. Men jag är samtidigt glad att den har det. För en sån tid ska inte vara förervigt. Den ska bara finnas där som ett sjuhelvettes roligt minne. Men så tänker jag att jag, om några år, kommer att tänka precis så om den tiden som är nu. Därför ska jag ta vara på den tiden som är nu. (Fast jag egentligen inte riktigt vet hur man gör det) Innan jag plötsligt kallar "fest ihelgen" för PARMIDDAG!
Parmiddag är iofs också trevlitg. Men kanske att. NÄÄÄ. Jag fyller faktiskt bara (bara?) 22 år och jag vill inte riktigt byta bort fest mot parmiddag än. Fast varför skriver jag äns så? Klart jag aldrig ska byta bort fest mot en parmiddag. Jag ska bara lägga in parmiddan i festen. Nångång kanske. Ibland. Sådär som vuxna ska göra. För jag tror att jag kommer att börja gilla parmiddagar sen. Jag tror faktiskt att jag har gillat dom litelitelitegrand för ett tag sen. Eller. Jag tror faktiskt inte att man gillar parmiddagar då man inte har nån att ta med sig på dom.
Men varför handlar detta inlägget om fest egentligen? Och varför i hela friden gör det de på en söndag?
Såhär ser inte våra fester ut längre.
Fast det kanske är lika bra. Död hamster är inte roligt en gång (jämt). Det var roligt då (en gång, JÄMT). Inte nu. Tror nog faktiskt att jag påriktigt har bytit ut det partytricket. Bara det att jag inte kommit på nåt nytt. Men det ska jag klura på i veckan!
God natt !
