GOD GÄRNING!
Inatt när jag skulle sova låg jag och tänkte. (Tycker alltid att jag är väldigt klok när jag ska sova).
Jag började iaf tänka på dagen. Jag och Katta var på strömpilen och handlade kläder. När jag var påväg till rulltrappan våväg ner på hm gick det en mamma med två barn framför mig. Den ena låg i en stor barnvagn och den andra gick bakom. Jag hörde mamman säga till den lilla flickan "Gå nu BAKOM MIG!" Jag såg ju redan innan att det här kunde ju bara inte gå bra. (Av egen erfarenhet vet jag ju att det bara aldrig gick helskinnat undan då man skulle åka rulltrappa själv, äns då man var typ 5 år). Den där ungen kan inte varit mer än 3.
Jag gick i alla fall bakom och såg först mamman kämpa med att klara rulla ner med den stora barnvagnen framför. När det sedan var den lilla flickans tur att kliva på så hände självklart det som jag visste skulle hända. I samma veva som jag såg att hon föll fullkompligt sprang jag fram och hoppade (höll på ramla själv också samtidigt som jag tror att jag skrek nåt konstigt som typ, aaaooohhhjjjjjjj"!
Jag tog hennes lilla hand och sa "nu får du hålla mig i handen och när jag säger till ska vi göra ett litet hopp" (där nere då man ska hoppa av rulltrappan). Hon tittade upp på mig med lite rädda ögon. (Tänkte antagligen att jag var en räddande ängel eller en hemskt stor tjej med stora tänder). Så när jag då började räkna sakta "okej, eeeettt, tvåååååå.." HOPP! Så hoppade hon alldelles för tidigt. Men räddaren i nöden som jag är så hann jag fånga henne och lyfta henne från rulltrappan. Hennes mamma stod och tittade på hela spektaklet och när jag kom ner sa hon "tackatack!" Och jag bara "så lite så". EGENTLIGEN hade jag velat säga "tur för DIG att jag stod bakom annars hade det kanske gått riktigt illa, man LÅTER inte sin lilla treåring som har kortare ben än rulltrappan åka själv BAKOM dig då du inte äns kan se henne för att du är helt upptagen med att inte tappa vagnen".
Men så sa jag inte. Såklart!
Iaf så kom jag då på inatt att det egentligen var en liten god gärning. OCH att det är ganska kul att göra goda gärningar.
Så hädanefter ska jag alltså försöka göra minst en god gärning varje dag.
Frågan är vad jag ska göra idag?
Räknas det att diska nån annans stekpanna? (och om jag är förbannad samtidigt för att den som använde den inte diskat den och jag därför är TVUGNEN att göra det för att själv kunna steka nåt?)
Jag började iaf tänka på dagen. Jag och Katta var på strömpilen och handlade kläder. När jag var påväg till rulltrappan våväg ner på hm gick det en mamma med två barn framför mig. Den ena låg i en stor barnvagn och den andra gick bakom. Jag hörde mamman säga till den lilla flickan "Gå nu BAKOM MIG!" Jag såg ju redan innan att det här kunde ju bara inte gå bra. (Av egen erfarenhet vet jag ju att det bara aldrig gick helskinnat undan då man skulle åka rulltrappa själv, äns då man var typ 5 år). Den där ungen kan inte varit mer än 3.
Jag gick i alla fall bakom och såg först mamman kämpa med att klara rulla ner med den stora barnvagnen framför. När det sedan var den lilla flickans tur att kliva på så hände självklart det som jag visste skulle hända. I samma veva som jag såg att hon föll fullkompligt sprang jag fram och hoppade (höll på ramla själv också samtidigt som jag tror att jag skrek nåt konstigt som typ, aaaooohhhjjjjjjj"!
Jag tog hennes lilla hand och sa "nu får du hålla mig i handen och när jag säger till ska vi göra ett litet hopp" (där nere då man ska hoppa av rulltrappan). Hon tittade upp på mig med lite rädda ögon. (Tänkte antagligen att jag var en räddande ängel eller en hemskt stor tjej med stora tänder). Så när jag då började räkna sakta "okej, eeeettt, tvåååååå.." HOPP! Så hoppade hon alldelles för tidigt. Men räddaren i nöden som jag är så hann jag fånga henne och lyfta henne från rulltrappan. Hennes mamma stod och tittade på hela spektaklet och när jag kom ner sa hon "tackatack!" Och jag bara "så lite så". EGENTLIGEN hade jag velat säga "tur för DIG att jag stod bakom annars hade det kanske gått riktigt illa, man LÅTER inte sin lilla treåring som har kortare ben än rulltrappan åka själv BAKOM dig då du inte äns kan se henne för att du är helt upptagen med att inte tappa vagnen".
Men så sa jag inte. Såklart!
Iaf så kom jag då på inatt att det egentligen var en liten god gärning. OCH att det är ganska kul att göra goda gärningar.
Så hädanefter ska jag alltså försöka göra minst en god gärning varje dag.
Frågan är vad jag ska göra idag?
Räknas det att diska nån annans stekpanna? (och om jag är förbannad samtidigt för att den som använde den inte diskat den och jag därför är TVUGNEN att göra det för att själv kunna steka nåt?)
Kommentarer
Trackback
