Anna

När jag och Katta var påväg hem till btk i torsdags bestämde vi oss för att sjunga massa julsånger. Såhär gick det;
"jul, jul strålande jul gläns över... ?"
"lusselelle, lusselelle elva nätter före jul, lusselelle, lusselelleelva nätter före jul. Du äääro...... ?"
"Det strååålar en stjärna förunderligt blid... ?"
"När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå... ?"
"Jag såg mamma kyssa tomten jag... ?"

Om man kanske skulle sätta ihop alla dessa "börjnar" till en sång så skulle det kanske bli 1/10 av en julsång?
Kan någon förklara för mig var mitt julsånsminne har åkt iväg? I benet? Eller så kanske jag har ätit bort det?
Kan någon också förklara hur det kommer sig att jag och Katta kunde exakt lika mkt (lika lite) på varje sång vi sjöng?


Idag har jag bakat mitt första pepparkakshus. Det blev fruktansvärt fult. Det var verkligen inte planerat utan jag, Emeli och Tindra var på konsum och letade babykläder (vi kom på efterår att vi inte äns tittade efter det). Hur som helst så stod bara pepparkakshuset där framför oss och i min värld så gäller regeln "när du ser ditt första pepparkakshus för året måste du baka det". Sagt och gjort. Två st blev det också. Jag tog hem mitt och mamma tyckte det var det finaste hon sett. Jag blir lite ledsen när jag hör henne säga det för då börjar jag inbilla mig att hon ljuger om allt jag tillverkar för att vara snäll. Mitt pepparkakshus var nämligen fruktansvärt fult. Det var snarare påkletat för att bli gott. Alltså bakade jag det med större känsla för att äta upp det än att det skulle vara estetiskt tilltalande.  Jag har redan ätit upp ena sidan av taket. Det var GOTT!

Även så passade Emeli på att plocka ner förra årets pepparkakshus. Ja, det är inte ett skämt att hon har haft framme dom under ett års tid. (Helt orörda dessutom). Jag må vara en pepparkakshusälsklare men att ha framme ett pepparkakshus under sommaren skulle för mig vara strängt förbjudet och inte det minsta möjligt. Förbjudet för att det inte är tillåtet på sommaren och omöjligt för att det omöjligt skulle kunna finnas någonting kvar av det. Där kommer också min största fråga till Emeli (och ett citat av Adam som jag aldrig kommer att glömma). "Jamen du kunde väl åtminstone slickat påre?"

Eftersom jag just nu är väldigt insnöad på pepparkakshus så tänkte jag bjuda på två bilder av mitt och min systers pepparkakshus för något år sedan. Planen var väl egentligen att ställa upp i Skellefteås snyggaste pepparkakshus men när resultatet var färdigt blev vi helt enkelt för rädda att vi inte skulle få några röster.